sa mga panahong ganito, namimiss ko ung anak ko...ung tipong magdradrama ako sa kanya at pwede kong isumbong sa kanya ang lahat ng problema ko...
kahit na umiiyak na ako sa kanya hindi niya ako nakakalimutang patawain bago kami matulog...
God I miss my son...I miss the way he comforts me when I'm in my most desperate times...
he never fails to cheer me up...
I miss his voice saying to me "wag ka nang umiyak papa, love na love kita, hinding hindi kita iiwan"....
and now I'm in one of those times, and I have no one to hear my heart aches...
I get all my strength from him whenever I feel so damn awful and so lonely and so down...
I miss you my son...
Post a Comment
- November 2022 (1)
- September 2022 (1)
- August 2022 (1)
- March 2020 (1)
- November 2018 (1)
- October 2017 (2)
- July 2017 (1)
- February 2017 (1)
- January 2017 (1)
- November 2016 (1)
- August 2016 (2)
- May 2016 (4)
- April 2016 (1)
- March 2016 (1)
- February 2016 (2)
- March 2015 (1)
- December 2013 (1)
- September 2012 (1)
- June 2012 (1)
- May 2011 (1)
- April 2011 (1)
- March 2011 (2)
- December 2010 (1)
- April 2010 (2)
- October 2009 (1)
- September 2009 (1)
- July 2009 (1)
- June 2009 (1)
- May 2009 (4)
- April 2009 (3)
- March 2009 (2)
- February 2009 (2)
- January 2009 (1)
- December 2008 (1)